Rädslor är bra att ta itu med.. Men jag undrar hur?

Orättvis, ja det är jag också precis som alla andra. För jag tror att vi alla är det till och från. Jag tror så starkt att så länge du är ärlig mot dig, så tar du dom beslut som du behöver. Om sen andra inte kan med det oavsett vem, så är den ärligheten mot dig själv som måste vinna för du skall må bra. Att vara den du vill oavsett vad, är absolut viktigast i ditt liv. Då kan du må bra och tro på framtiden. Men också ge så mycket mer till alla runt dig. Vi behöver inte tycka lika. Bara vi respektera varann. Kärlek är det som kan ge oss mer, riktig kärlek där vi i ärlighet med oss själva tar dom beslut vi vill själva. Men då behöver vi börja också med oss själva. Så är du ärlig mot dig? då är det oki, annars tänk om. Enklare kan det faktiskt inte bli. Min 86 åriga extra mamma brukar säga "jag kan inte dö förens jag testat allt jag vill testa. Sen är det dags för nästa liv" Tänk vad mycket vi missar när vi måste tänka på vad andra tycker (inklusive mig själv)

Men likt fasken gjorde jag det igen, tänkte på vad andra tyckte. Sen sa jag stopp. För detta är min tid och jag måste göra mig. Hur svårt det än är. Jag vet att jag innerst inne kan, vet och vill jag detta. Måste bara hitta orken. Så jag började idag. Tog helt ledigt och bara gjorde det jag älskar. Filma, slow filma till det projekt jag samlar film till. Önskar jag kunde skriva vad jag filma, men då avslöjar jag nog tyvärr vart jag är. Det får jag ju inte. Dock träffa jag en opålitlig person idag som med säkerhet ringde raka vägen till den jag gömmer mig för. Om nu är jag så trött så jag spriker på detta, kan inte göra ett dugg, så då får det vara och jag tänker på annat.

Kärlek är en sån där sak jag tänkt mycket på sista åren. Jag gillar ju samma kön om du inte redan viste det. En sån där sak jag inte är ett dugg rädd för att säga. Varför? enkelt det är jag och jag kommer fortsätta vara det och vill du inte tycka om mig så är det oki. Jag tycker om mig och den vackraste jag vet men den är inte för mig... Efter gårdagens skriva av sig är jag på väg tillbaka (klicka på texten om du vill läsa det) så det är oki att denne inte är för mig. Jag har mig och jag är självständig och jag skall bli precis så där stark som jag vill vara. Sen skall jag upp på scenen och där skall jag göra min dröm. Vara jag och serve. Jag insåg efter att ha sett en, nja två tik tok idag att jag nog har haft rätt om det jag trott och har gjort så länge, så jag önskar att den ärlighet jag skriker efter finns hos dessa jag såg. MEN jag gör bäst att vara stål stark och bestämd. Jag är förbannat tacksam för att jag fått så fin hjälp, jag är ännu mer tacksam för att jag fortsätter hålla mig på min kant och jag är ännu mer tacksam för att jag kan se allt jag lärt mig dom här 17 åren. Både av den jag litar på mest men också på hur lurad jag blivit.

Nu när jag inser att jag snart kan göra det jag tror på vaknade jag till liv, började skapa och känner att en dag i taget och små portioner för att sen öka. att börja skriva igen betyder att jag är på g tillbaka. Jag drömmer, jag drömmer om min outcome och någon att kramas med. Men jag drömmer också om den kärlek jag hade som ung. Jisses så jag saknar. Vacker som en ängel och tyvärr satte denne fine standard i min värld av kräsenhet. Dock inte lika mycket på andra som på mig själv. Så det är en sån sak jag tänker mig att ta itu med på 100% fart när jag kommer till en fast adress... Mycket har jag skrivit ner och kände att jag behövde göra mig en mini journal (klicka på texten om du vill läsa det) för att påminna mig själv om att jag kan och vad jag kan...

En dag får jag se det vackraste jag vet och den dagen skall jag vara jag, den jag som är stark och kan stå emot och vara professionell i mitt bemötande, så som jag alltid försöker vara. För hur det än är så är det som det är och jag vet att jag kan. Jag vet att det är som det är och det är precis som det skall vara för om det vore annorlunda skulle det inte vara alls just nu... Så en minut och en sak i taget. Jag kommer inte stanna så länge till, sen är jag inte där mer en någon gång om året. Så som jag skrev i går. Jag låter det vara och så får det bli. Jag har inte ork till vad som helst så därför måste jag ta orken till det den bör vara till. Orlando är inte en dröm det skall bli en verklighet och när det är det skall jag berätta om min outcome...

Så ett steg i taget sen tar vi allt annat när jag är på topp igen..... Filmningen idag fick mig att se friheten jag nu har. Den måste jag vara rädd om. Så enkelt är det. Blommorna här under är fotade där jag var innan jag kom hit där jag är nu.

Gillar

https://nouwcdn.com/v301/u/26/1336026/277/202206050847213437.jpg