VILKEN UNDERBAR DAG DET BLEV! Men saknaden måste få plats.Tron om dig kommer att...

I morse kom dom äntligen och hälsa på min underbara extra mamma och syster. Så jag längtat. Att äntligen få några timmar med dom två bästa jag vet är absolut en underbar gåva. Att bara få vara och umgås utan stress, utan några som helst krav. När lunchtid kom bjöd min extra mamma oss på restaurang. En restaurang jag har goda minnen från. En dag när jag kan berätta öppet vart jag är så skall jag berätta om dessa minnen. Men idag fick jag äntligen skapa ett sånt där gott minne som jag kan ta fram i stunder när sorgen inte släpper. När dom åkte hem så tog jag mig en lång och skön promenad. Denna plats har givit mig ro och jag är ledsen att jag om ett tag skall lämna den. Dock lämnar jag den med ett glädje i mitt sinne. Ett eget boende där jag kan läka och se framtiden med ljusare ögon. Dock så lämnar jag mycket annat också och saknaden river redan i mig. Men å andra sidan så är den saknaden så djupt rotad och jag vet att den inte är för mig. Men ändå undrar jag. Jag undrar och skulle önska svar på så många saker. Men jag vet att mina frågor inte är välkomna och dom skulle tas fel. Jag vet att jag måste släppa taget. Jag vet att jag måste gå vidare och låta minnet vara ett ljuvligt minne och släppa den ensamhet jag känner i dessa frågor. Jag måste hitta min plats och inte ha dig som en skyddande ängel så fort jag känner mig rädd eller inte förstår världen.

Här om dagen dog en man som i mitt liv har stått för många olika ställningar i livet. I världens ögon stod han för allt man kan tänka är fel, farligt osv. Men för mig stod han i min tonår och som tidigt vuxen för trygghet och jag fick i såna sammanhang vara ifred. Men senare stod han för frihet och tro på det jag själv vill och kan. Tyvärr tog det mig 50 år att ta mig ur beroendeskap och känslan att aldrig duga. När jag väl hitta en person som jag älskar så djupt och dessutom litar på allt jag kan då var denne inte för mig. Men det är bara gilla läget och gå vidare hur svårt det än må bli. Att starta ett nytt liv mitt i allt där det gamla kommer påminnas om varje dag kommer att bli en utmaning. Men jag måste för min egen skull göra detta. Jag måste för min egen skull gå vidare och bli mig själv. Nu har den sista resan i att bli mig börjat och nu kan jag själv forma den jag verkligen vill vara. Jag började redan i tisdags när jag fick träffa det vackraste jag vet. Redan då visste jag precis vad jag vill och vart jag skall. Så vad skall stoppa mig nu. Ärligt inget.

Idag fick jag krama dom två i mitt liv jag älskar så djupt. Dom två som satte mina värderingar när jag som ung bestämde mig för att lämna ett liv som jag visste skulle dra ner mig i så mycket skit. I 30 år har jag varit utanför det livet. Det har kostat många tårar, känslan av vilse har jag haft mer än fler gånger. Men kontentan är att jag har äntligen kommit till en punkt i livet då jag för första gången kan säga detta är jag, detta vill jag. Jag vill ha det jag drömmer om. Nu är det dags att jag gör andra delen i mitt liv som jag vill.

Jag vill några saker. Ta mig till Orlando. Ta mig upp på scenen och prata, sjunga och ge, ge, ge alltså på amerikanska "serve" människor som vill och behöver få gå vidare med mer positivitet och är villiga att jobba hårt på att nå dit dom vill. Jag vill synas och lämna efter mig ett arv till mina barn så dom kan lära känna mig för mig inte den dom hör att jag är. I film kan dom döma själva inte ta andra människors ord. Jag vill ha den jag drömmer om. Men jag är tålmodig och kommer så fortsätta vara. För jag tror inte denne riktigt har varit ärlig mot varken sig själv eller mig i den frågan. Där fick du det rakt ut. Men jag lovade att stiga åt sidan så jag gör det en gång till. Men det är sista gången. För nästa gång då kommer jag fråga rakt ut. Men jag är inte klar med mig än och du är definitivt inte klar med ditt än. Men ge upp det ärligt glöm det, för det tänker jag inte. Men jag har en fråga. Lyssna på sången här under och lyssna på den frågan. Som alltid jag kommer fortsätta vara professionell i mitt bemötande. Fortsätta älska på avstånd. Men en sak har jag lärt av allt detta. Det är att lita på min magkänsla och den säger mig fortsätt tro och lyssna på den inre röst som säger mig att ta detta på allvar. Hur rädd du än blir.. Sist i denna låt sjunger dom jag blir hellre sårad än inte känna alls. Så är det i mitt liv när det gäller denna fråga. Så jag fortsätter tro.... Det finns bara en sak just nu. Det är jobba hårt, jätte hårt för att nå till delmål 1. Nu väntar jag bara på det pappret jag skall skriva under...

Kram vart du än må vara!

/ZitaZoo

Jo en sak till halv delmål är att få råd med naglar igen. Insåg idag att jag saknar mina naglar så djup....

Gillar

https://nouwcdn.com/v301/u/26/1336026/277/202206050847213437.jpg