Tystheten fick mig att vakna, se och höra. Det gjorde mig vilsen.

Har du någon gång kommit in i ett rum där tystnaden varit så genomträngande att du bara måste ut. Har du någon i din närhet som använder tystnaden så fort det inte duger. Denne är rädd eller denne inte klarar av att stå upp för vad den tycker, tänker eller tror på. Har du någon gång känt att det är ditt fel att denne person blir tyst. Även fast det inte är ditt fel.

I 16 år så levde jag i en sån situation. Det gör ont. Först ut vill jag säga att det är inte ens fel att två träter. Men att behandla den andra människan med tystnad det är inte oki.

Tyvärr är detta inte den enda i mitt liv som gjort så här. Det finns 4 till som gjort samma sak. På engelska brukar man säga "what can you bring to the table" Dessa 4 personer dem gav mig tystnaden istället för att ta itu med vad det nu än gällde. Har du varit med om detta?

Att ha levt i en våld i nära relation i 16 år har satt sina spår. Men när den jag lita mest på upprepade gånger gjorde det den jag i 16 år mest varit med om och mått dåligt av, som använde som vapen i mot mig.

Tystnaden, kunde jag inte sätta ord på det först. Detta upprepade sig vid många tillfällen och jag kände mig vilsen. Jätte vilsen. Det har nu gått så långt att jag släppt denne person och litar inte på den längre. För tystnaden är inte ett vapen eller ett sätt att få någon annan att låta en vara.

Tystnaden är inte ditt fel, oavsett om två träter så är det inte ditt fel.

Tystnaden är en osäkerhet, den bygger på rädsla och den bygger på en slags oärlighet. Inte mot dig utan mot sig själv, alltså den som är tyst. Tystnaden är inte oki. För den bygger ännu mer rädslor än klarhet.

Vad gör man då åt detta. Egentligen är detta svar enkelt. Ingenting. För du kan inte göra något, den som måste göra något är den som är tyst. Den behöver ta itu med en hel del.

Det du kan göra är att inte ta åt dig, att låta det vara, inte gå igång på det. Du kan bara strunta i det. För du har inte gjort fel i den tystnaden.

Jag gör fel, det gör vi alla. Men tystnaden är inte oki. Så jag steg av i alla 5 fallen. För jag tänker inte ta åt mig.

I går på det hotellet jag bor fick jag se denna tystnad hos en familj som bor 2 dörrar bort. Kvinnan mår så dåligt. Men dem två barnen mår ännu sämre. Då förstod jag vad jag känt mig vilsen i. Tystnaden gjorde att jag inte hittade ur skogens alla mörka hörn.

Hur är det för dig, ser du tystnaden eller ser du den inte och tar åt dig?

Jag har alltid sagt att jag är inte konflikträdd. Men det är inte sant. Jag är det precis som många andra. Men min rädsla består inte i att du skall bli arg. Min rädsla ligger i att tystnaden skall komma. Den gjorde det och den användes på fel sätt igen för femte gången, denna gång av den enda jag litat på mest i mitt liv.

Vad har jag nu lärt mig på detta. För glöm inte att vi lär oss något på allt. Hur ont det än gör. Jo jag har lärt mig att tystnaden inte är mitt fel. Tystnaden är en reaktion av den som ger den pga en massa saker. Men vad dem sakerna består av kan bara den som ger tystnaden berätta.

Så låt det vara och se det som ett tecken på att gå vidare. Bryt ditt eget mönster hur hårt det än är. För tystnaden hur den än används är inte okej och det är inte ditt fel.

Gillar

https://nouwcdn.com/v301/u/26/1336026/277/202206050847213437.jpg