Vaknar med tårarna rinner.

Dom rinner och vägrar sluta. Försöker få tag i varför jag är så ledsen. Men det går inte att greppa. Det bara är så. Dom slutar inte, bara rinner och rinner. Hur jag än försöker att få slut på dem. Tänker att ibland kanske det är bättre att bara låta dem rinna. Så jag släpper det och låter dem rinna. Efter en stund känner jag att livet ha sin egen väg just nu. Jag måste få det på vägens banna igen. Livet är inte som jag vill ha det just nu. Det bara går på och det är så mycket som hänt. Så mycket jag förlorat och det gör ont. Du gör ont.

Dessa ord ekar i mig: Ta en ordentlig titt på din situation och omständigheter idag. Dagens tårar visar att något fångar dig, besatt dig eller håller dig tillbaka, men när du väl känner igen detta är det lätt att fly. Du måste helt enkelt välja att gå därifrån. Exakt vad som förslavar dig är inte alltid självklart, men du kommer att upptäcka det om du spenderar lite tid i självreflektion.

Tårarna är din uppmuntran att ta vara på dagen. Gör detta till den dag du säger att nog är nog; gör detta till dagen då du väljer en annan väg. Hjälp och support kommer att finnas tillgänglig för dig om du behöver det, men du ensam kan ta det första steget mot detta beslut.

Nu undrar jag bara två ting. Hur då? och Vad är det för mening? Jag är så trött på att alltid vara den som förlorar allt. Men det är väl något jag gjort och det är väl mitt fel som alltid. Nej nu måste jag ta dagen som den är och få massa gjort.

Jag gläds iallafall åt en sak. Att jag är personlighets och business coach. Dett står min gratitud idag. För om jag inte varit det hade detta varit ännu svårare.

En stor oro jag har över detta är min son. Efter Onsdagens uteblivna samtal och filmen jag fick efteråt av hans pappor så är jag orolig att det inte går bra där med min son...

Jaja jag kan tyvärr inget göra.

Gillar

https://nouwcdn.com/v301/u/26/1336026/277/202206050847213437.jpg