Om du inte hittar mig här titta in på ZitaZoo.Se

Ett val eller två. Gå till nästa steg. Resten av våra liv.

Val, Serve och lämna. Ingen kommer att välja dig, förrän du väljer dig!

Hur många gånger har jag startat en blogg med orden -Ibland måste man tänka efter mer än en gång… Men det är så, vi behöver tänka efter många gånger. OFTAST, för ibland behöver vi göra precis tvärt om. Ta beslut, långsiktiga beslut som ger en stabil framtid och vi når ditt vi skall.

Där är jag nu. Men du innan jag fortsätter berätta om mig så undrar jag vart är du just nu. Här och nu vart är du? Fundera på den medan du läser vidare.

Att ta beslut är inte alltid enkelt. Trots att jag vet vart jag skall och vad jag vill. Så är beslut svåra att ta. Varför? Egentligen jätteenkel fråga att svara på. Rädslor. Vi har alla dem, på ett sätt eller fler… Dom avlöser gärna varandra på fler sätt en ett.

Vad är nu dom rädslor jag har denna gång tänker jag här om mig själv. Jo både gamla och nya. Att kunna se sina rädslor är jätteviktigt. Men en sak som jag just nu ser än ännu viktigare är att kunna avsluta och gå vidare. För om jag inte kan avsluta, ser jag ju inte nya saker. Då hänger jag mig kvar vid gammalt och kan inte skapa nytt!

Nytt behöver in i mitt liv. MEN vad tar jag bort och vad behöver jag ha kvar? Det är den viktigaste frågan jag just nu kämpar med.

Jag vet vad jag vill. Det är nog alla införstådda med. Men hur vill jag och när vill jag. Även fast inte alla vet vad jag vill så har jag ju länge sagt att jag vet vad jag vill. Men att berätta varför jag vill är en annan sak och jag har länge funderat på hur jag skall berätta detta. Så frågan -vad tar jag bort och vad behöver jag ha kvar? Är just nu livs viktig i mitt liv. Och om jag väljer att ha kvar en av de största sakerna jag kämpar med behöver jag låsa min mun och välja tystnad för ett tag framöver. Stenhård vilja med tystnad och en stor väg av envishet…

Uttrycket har man mycket att göra så får man mer gjort är ett jag nu anammar denna höst. För jag tänker att har jag mycket att göra hinner jag inte tänka på allt man kan fastna i som jag ju ändå behöver jobbar ur mig. Bättre när jag har mycket att göra, tänker jag här.

Fick en fin film skickad till mig idag. Av en av dom finaste kvinnor jag någonsin känt. Jag har känt denna kvinna i över 40 år. Hon är min äldsta vän och hon är en av dom i särklass vackraste kvinnor jag känner på många sätt och vis. I min värld har hon alltid varit en stabil tjej/kvinna med mycket säkerhet. När jag växte upp vågade jag aldrig berätta att jag gillade tjejer. Men hon har alltid vetat det. Hon har alltid vetat nästan allt. Jag har alltid fått vara mig i hennes sällskap. Filmen hon skicka var en stor påminnelse om sådant jag måste ta itu med. Å ja fina hon i din film sjunger om det jag känner mest hur vackert det är. För du är vacker, livet är vackert och allt som händer har en mening.

Livet är värt att leva och jag måste nu börja kämpa för det jag tycker är svårast i mitt liv. Dom tre jag älskar mest. Mer om det längre fram i höst. Men jag kommer att börja göra sådana där obekväma saker som jag så länge skjutit på. Denna gång gör jag det för dom tre men också för mig själv.

Jag kommer också börja starta min mission som jag nu sätter ihop med denna sida. Jag kommer börja stödja en organisation som står mig jättevarmt om hjärtat efter denna resa som nästan slutade med att jag inte skulle sitta här idag. Suicide zero heter denna.

En av mina absolut bästa vänner jag någonsin haft tog sitt liv för många herrans år sen. Han lämnade efter sig en dotter. Men mest av allt jag såg när han gjorde det. Jag drömmer fortfarande om det till och från. Han var en fin man med mycket vackra tankar men tyvärr med att alldeles för långt liv inom det kriminella.

Min fina granne jag hade i min uppväxt stad tog sitt liv där på andra sidan väggen när jag stod och lagade mat en förmiddag. Jag har alltid sagt att det är själviskt att ta sitt liv. Men efter den resa jag gjort och varit så nära att faktiskt ta mitt eget liv så har jag insätt att nej om det skall hända något måste man våga vara öppen med dessa frågor och jag säjer igen livet är för vackert för att göra slut på. Dom som en dag blir 18 måste få sin mamma kvar och till dess måste mitt fokus ligga i att kämpa för att nå ditt jag vill och göra det jag tror på.

Så under hösten skall jag jobba med att bli insatt i suicide zeros arbete. Jag är styark, oförskämt stark så jag fortsätter min ärlighetsväg och väljer tystnaden och kör igång nästa del av den resa jag måste göra.

Vi ses kanske längst vägen. En väg där jag behöver fylla mitt nya hem med allt man kan behöva. För som det är i dag är det tomt.

Mitt nya hem. Har inte brytt mig så mycket om det då jag inget har. Jag har ju misst allt. Vet inte ens om mina saker finns kvar. Behöver hjälp men vet inte vem jag kan fråga. Allt är polisanmält.

Gillar

https://nouwcdn.com/v301/u/26/1336026/277/202206050847213437.jpg