Om du inte hittar mig här titta in på ZitaZoo.Se

Inspiration och ett bord å lite till. Detta är inte till för personer under 18 år...

Kan du flyga? Kan du gå? Kan du drömma? Kan du skapa? Kan du köra rullstol? Kan du tala? Talar du med händerna? Talar du med munnen? Kan du sjunga? Kan du hjälpa andra? Kan du ge? Kan du se? Kan du höra? Kan du tro?

Ja kan du det, tro? Jag tror, men inte på det vanliga. Jag tror på änglar, universum och att ge. Mest tror jag på kärlek.

Kärlek för mig är glädje, sorg, att få ge, se, höra och sex. Ja du läste rätt. Kärlek är allt mellan himmel och gjord. Njutningen att få leva som man vill du vet som när man får en sån där härlig orgasm och livet svävar på härliga socker söta moln.

Änglar finns dom? Jag tror på änglar, dom är där, vi kanske inte ser dom. Men dom finns där. Jag tror att om man vill se dom måste man tro, på sig själv och på att alltid ta det ett steg till. Lite längre än dom flesta vågar. Man måste våga se, höra men mest förstå.

Jag tror att änglar är vackra vita och skimrande. Om jag blundar ser jag antingen änglar eller sex. Japp så är det. Om du känt mig länge så vet du att jag är väldigt sensuell. Jag tror att sex kan hjälpa dig med mycket i livet...Så länge det är på dina villkor som du vill ha det. jag tror att vi alla är olika och ser och tycker olika. Visa gillar sex och andra inte. Om vi får vara oss själva och tycka om oss själv, på det gilla vem vi vill då blir livet en bra plats att vara på. Jag träffade en sexolog för ett tag sen. Denne sa att kvinnor som jag som blivit utsatta för dumma saker fantiserar ofta om våld och annat ont.

I min ungdom kände jag en kvinna som var transexuell. Hon var också domina. Jag minns henne så vel. Tyvärr är hon en ängel nu mer. Men hon lärde mig en viktig sak i livet. Hon lärde mig att alltid tro. Att alltid se, höra och försöka förstå men mest av allt att alltid sluta när ordet stopp kommer.

I hennes värld var det viktigast av allt. Jag var en av dom hon aldrig försökte stoppa upp på korset med piskor och annat. Jag fråga en gång varför. Då sa hon med ett leende men allvarligt. -Man kan ikke gøre så mod en som er likadant som än selv. Det är nog den största komplimang jag fått i mitt liv.

När hon dog sluta jag med allt i den världen. Jag fick frågan av en gammal vän om jag någonsin skulle börja igen och om jag sakna det? Ja, jeg savner det bestemt. Inderst inde er det mig. Men for at være den person, skal du stole på folk igen. Mit svar var, at jeg lovede mig selv aldrig igen efter min vens død.

Aldrig är ett starkt ord. Men ibland måste man bara få säga nej nu räcker det. Ibland måste man få vara sig själv med allt där till. Jag tror att det är just så nu. Det räcker. Jag måste ta min väg och göra det jag tror på. Släppa allt som varit och gå vidare. Säga nej till det jag inte tror på, även fast det gör ont.

"Bara tio är till" säjer jag men vad betyder det. Jo enkelt. När jag byggde det uttrycket så hade min yngsta dotter precis fyllt 9 år. Jag har ju alltid sagt att jag skall göra allt som står i min makt att finnas kvar tills dom blir 18 år mina barn. Men om hon har 9 år kvar innan dess så måste hon ju få 1 år av mig så när allt var som jobbigast då där i December då föddes mitt utryck "bara 10 år till".

Det är det som får min envishet att leva vidare. Mitt liv att leva vidare. Tyvärr kommer det bli många ändringar från nu. För jag orkar inte längre vara en marionett i en värld där man är anklagad för saker man inte gjort. Så nu räcker det. I mitt liv skall det finnas ett gäng saker jag vill ha där. Som sex, pengar, inga skulder, en tro på framtiden, USA, eget företag, utbildning men mest av allt Kärlek.

Det är inget jag har nu. Men skall jag någon gång nå dit måste jag börja ta hand om mig. Säga nej när jag så behöver och ja när det känns rätt. Jag måste lyssna på mitt hjärta. Idag är det fyllt av sorg. Det måste få läcka och fyllas med glädje, kärlek och massa därtill. Jag måste ta bort saker som gör ont och jag måste börja ta mig och min spiritualitet på allvar. Ja jag tror på det övernaturliga, jag tror på Änglar och jag vet att jag äntligen vågar göra åtminstone två saker jag drömmer om.

Dom sakerna är sjunga öppet. Men skall jag komma dit måste jag få in pengar för att börja med röst och sång träning igen. Jag har hittat en lärare i USA som jag vet tar emot mig men det kostar pengar. Nästa sak är att göra den där tantra utbildningen jag drömmer om att göra. För det finns inget så intressant som att hjälpa människor som behöver få höras och lösa sina låsningar inom just området erotik och relationer.

Jag har alltid varit tuff. Men när man kommer på att man inte längre är det så är det något som är fel. Det måste jag rätta till.

Det finns saker jag självklart inte vill ta bort. Men jag måste. När jag dessutom rådfråga en person som jobbar med coaching och är välrenommerade inom detta område och denna svarade Ibland måste man ta bort saker som gör ont så man själv kan gå vidare.

Detta är presic min tanke. Jag måste för att jag skall ha en chans att få läka, må bra och göra det jag skall. Jag vill leva. Jag vill få sova på nätterna. Men då måste det till ändringar. Jag vill inte mista dom jag älskar mest. Men om valet är att inte finnas mer eller att dom försvinner. Ja då tror jag valet är enkelt.

Det jag nu skriver är något jag vill ha sagt sen lång tid tillbaka. Jag skriver det nu för att sen kunna släppa det och gå vidare. Min dröm efter jag slutade med det liv jag hade i mitt tidiga vuxenliv var att få en stor familj med många barn och att alltid ha en öppen dörr där alla alltid är välkomna. En tillvaro med mycket fart, snällhet och där kärlek fick frodas och alla mår bra. Min dröm jag trodde så mycket på så jag tog bort allt det där jag hade för att nå dit. Inget av detta fick jag göra. För Svenska myndigheterna bestämde att jag gjort saker jag inte gjort. Till hjälp tog dom alla fula medel och personer man kan hitta och köpa.

Idag väljer jag att leva ett liv utan hjälp och klara mig helt själv. Jag väljer att hitta mina egna vägar att klara mina dagar och hitta min egen väg att gå bra.

Jag vet att det finns några personer som kommer att mista mig. Men jag måste få bli hel igen. Det kan bara hända om jag säger nej när mitt hjärta säger så. Nu gör det det.

Jag äger inget förutom en säng och en bokhylla. Jag behöver ett bord och lite till köket. Sen behöver jag inget mer. Ett bord kan jag bygga själv om jag bara får hit sakerna.

Inspiration får jag av massa saker. Igår fick jag ett brev av en tjej som söker min hjälp. Det gav mig inspiration. För så är det med mig. När jag får ge då får jag inspiration och då mår jag bra. Samma gäller om jag vet att det är nej. Då om jag för tillräkligt mycket tilllit så släpper jag det. Men märker jag att o-intresse finns då vänder jag ryggen till. Livet är utmaningar och jag älskar att lösa problem. Men då skall det vara på allas villkor. Så är det inte i Familjevården som har hand om mina barn. Så är det inte i en annan situation till i mitt liv. Jag är bara ett måste och då är det bättre att anklaga istället för att ta saker på allvar.

Som aspergare skyddar jag dom jag älskar. Men om man inte får finnas då kan man inte det. Så då måste jag ta bort detta hur mitt liv. Allt jag ville var att vara din vän. Men jag fick inte det, för jag var obekväm och för ärlig. Detta blir nu på bekostnad på att jag släpper allt. För jag måste ta itu med mig. Jag har byggt ett 12 stegsprogram som jag skall börja sälja nu under hösten om jag kan öppna upp ett nytt företag igen. Detta program gör jag just nu själv. Det är ett program om hur man kommer ur sorgen och mår bra igen.

Nej är ett viktigt ord här. Nej är det som sätter integritet i våra liv. Ja är också ett viktigt ord. Det är det som ger oss mersmak av att göra mer. Man bör då vara noga om vart man lägger sina ja och sina nej. Alla människor har en gräns. Min är nu nådd.

Jag tror på ärlighet. Men tyvärr låter våra myndigheter inte mig leva i en värld av ärlighet med dessa falska anklagelser. Så jag måste säga nej. Eller så måste jag göra tvärtom säja ja och börja kämpa med nya hemtagningar om och om igen. Men för att göra det måste jag få tilliten nog att litas på. Om jag inte får det då är det nej.

Jag är en snäll kvinna med många kunskaper. Jag är inte ett socfall. Det har jag sagt förr. Men jag tror så starkt på ärlighet att jag kan gå genom eld och vatten för att detta skall finnas. Nej jag är inte kompatibel med detta samhälle. Därför pluggar jag nu samhällsentreprenör. För att lära mig en massa.

Allt jag gör och har gått igenom handlar om heder. För den jag lämnade lever i hederns värld och denne person kommer att sänka mig i just heder på alla lömska sätt och viss. Då har jag bara två val. Antingen ge honom en värld där jag inte finns eller att jag syns för mycket där han är direkt inblandad,. Men då krävs ett team av stenhård vilja, förtroende och envishet. Massa utredningar, rättegångar och en påhet av dess like. En öppenhet från mig så som jag i bloggen gör det nu. Om och Om igen....

Om det inte finns då är mitt svar nej till allt. -Cia

Gillar

https://nouwcdn.com/v301/u/26/1336026/277/202206050847213437.jpg