Om du inte hittar mig här titta in på ZitaZoo.Se

Utmaningar är till för att göras. Så vad är problemet? Barnen och lite till...

Ensam kan betyda så mycket. Bli ensam utan att välja det själv eller att vara ensam för att man väljer det. Vad är skillnaden?

Först blev jag ensam, inte för att jag ville det. Då föddes det jag aldrig någonsin trodde jag skulle kunna få. Ångest och med det panikångest. Jag led och det tog ett bra tag för mig att förstå, acceptera och gå vidare.

I somras var jag ju i Stockholm och Hammarby Sjöstad, Sjöstaden är 1 av dom 3 ställen på jorden jag besökt som jag älskar. Det är ett ställe jag mer än gärna bor på, åker till och är i så fort jag har en möjlighet.

Där föddes en längtan i mig. En som jag inte då förstod eller kunde uttala högt. Då detta var mott allt jag gått igenom dom sista månaderna i mitt liv. Förmodligen så satt detta så djupt i mig att jag inte förstod den, att jag skrev och uttala allt annat än detta. Det konstaterar jag idag.

Mer om detta strax. Ha tålamod med mig idag, du kommer förstå när jag längre ner knyter ihop säcken…

När vi bodde här på öjn hela familjen innan vi flydde denna ö pga. omständigheterna som jag idag helt tänker ge mitt ex skulden för. Mer om det senare. Då hade vi inget, jag sparade allt jag fick och om jag hade två saker så la jag det ena på lager. Varför jo för att jag tänkte om jag spar då gör det inget om detta går sänder då har jag en till. Alltså en överlevnadsteknik som jag var bra på, en så kallas prepper variant skulle man kunna säja.

Detta har vi överlevt på och vi gick sällan utan något pga. detta sätt. MEN vid ett tillfälle så fick jag lära mig en stor läxa. Då hade vi inget. Jag har alltid velat jobba för saker och ting. Då vart vi tvungna att söka offentlighetens hjälp. 70 % av det vi fick hjälp med var trasiga, uttjänta saker som vem som helst skulle kastat på tippen.

Tack alla ni som kom med dom 40% som var fint, helt och så himla användbart. Ni räddade mig och min dåvarande familj så mycket vill jag säga här, ni är inte glömda.

Men till sak. I helgen fick jag besök av en person som jag är helt säker på att denna inte gillar mig och har nog aldrig gjort. Denne person kom hit på uppmaning av en annan person som står oss båda nära.

Jag insåg då att denne var en av dem som tillhör dom 70%. Nu är det dags att knyta ihop säcken.

Jag grät och efter ett långt samtal med en när och kär, där jag först insåg att jag inte kan ta mig till återvinningen själv. Nu får mitt förråd komma till nytta till junk. Då jag insåg att jag fortfarande inte kan säga nej. Då jag insåg att om jag inte högt säger det jag inte förstått, den tanke och det som grott i mig ett bra tag nu. Då kommer jag inte att komma längre i allt jag gör, tänker och mår dåligt i.

Så jag sa det. Då där äntligen förstod jag och när svaret kom på allt. Då grät jag men inte av sorg. Utan av lättnad.

Mitt val att vara ensam är nu mitt. Inte ett påtvingat val som tidigare. Mitt val att leva i celibat några månader, är ett val jag måste få göra, för mig. Varför jo enkelt. För att få läka. Här och nu. Jag kan inte ta in mer nu. OM det inte är från mig och det jag behöver.

Jag har valt bort all kontakt med omvärlden så som hemhjälp, bostadsstöd och allt annat du kan komma på. Om disken tar mig 2 timmar i stället för 1. Ja då är det så. Dessutom har jag diskmaskin trotts höga elpriser… Men vet du hemtjänsten kostar också. Så jag lägger det på elen i stället.

Detta betyder att jag även måste väja bort lögnhalsarna i Kommunen som har hand om mina barn också.

Dessa månader har jag bara tid med en sak. MIG. För jag behöver läcka och om man inte är intresserad av mig, nej då behöver man inte vara det. Jag måste få bli människa igen. Bli jag så jag kan trivas. Det gör jag inte genom att jag skall vara social på andras vis. Det gör jag genom att acceptera att jag inte mår så bra i kropp och själ. Det gör jag genom att göra det jag tror på. Bygga content och ge det jag klarar av.

Det gör jag inte om jag skall fortsätta att leva i en värld av lögner från dom som har med mina barn att göra. Där ingår tyvärr inte bara den myndighet som har hand om dom. Där ingår även deras pappa och storasyster…

Jag väljer livet inte era lögner. Just nu behöver jag tystheten, musiken, sången, kärleken till naturen. Jag skulle vilja ha min katt tillbaka. Så jag saknar henne. Om inte så kanske det kan flytta in en liten kattunge här senare. Vem vet…

Men just nu är det ensamheten och vara självständig som jag behöver. Om detta inte kommer till måste jag göra tvärt om att ha för mycket och på det en massa kämp. En gammal vän gjorde 10 hemtagningar innan denne äntligen vann. Jag har bara gjort 2 eller 3 minns inte…

Så hösten och vintern kommer bestå av, skriva klart min bok. Bygga film, bygga mina skriv forum klara. Öppna upp mitt företag, skolan och bara rå mig.

Så underbart detta låter. Vad kan gå fel nu da?

Gillar

https://nouwcdn.com/v301/u/26/1336026/277/202206050847213437.jpg