För jag sa att...

Ibland blir jag så full i skratt. Du vet så där vad var det jag sa full i skratt. För jag sa att mina ungar skulle försvinna, jag sa att dom får jag inte se förens dom är 18 igen.
Jag sa... Jag skulle kunna fortsätta jätte länge till... Men det är för mycket negativitet i detta så jag slutade och sa NEJ jag tänker inte.

Ni vinner förutom på en punkt -Jag har inte misshandlat mina barn... MEN japp det finns ett men som alltid. Inte fasiken fick jag vara i fred. Trots att jag i rättegången i kammarrätten den 10 Feb sa nu kommer jag inte mer... Trots att jag sa på Familjeterapin, nu kommer jag inte mer... trots att jag sa på sista mötet med tanterna på familjevården nu kommer jag inte mer... Så skall man ändå försvåra allt med att skicka ut brev som vi kommer inte skynda i denna ansökan om vårdnadsförflytt du ansökt om.

NOPP för jag har ALLTID fel... Nu när dom vann i att ta mina ungar helt då dög inte det häller.

SÅ va fasiken duger då??? FÖR JAG KOMMER INTE ERKÄNNA NÅGOT LJUGPOTTA HAR ANKLAGAT MIG FÖR. FÖR JAG HAR INTE MISSHANDLAT MINA BARN... SÅ ENKELT ÄR DET.

JA jag vet att jag måste släppa. Men hur kan man det när man blir påmind hela tiden...

Positivitet var det detta skulle handla om. Ärligt det kan kännas svårt att vara just positiv när man har sånt här hängandes över sig. Dock känner jag inte så mycket av positivitet just nu.

Tänker att jag skall begrava mig i jobb dom närmsta dagarna för att inte känna ensamheten. Komma på allt roligt jag kan hitta att göra, podcast, blogg, vlogg och en hel del blid och skriv...

Fast ibland undrar jag vad meningen är med allt detta också. Kommer tillbaka när jag känner mig gladare.

Hoppas du får en fin påsk!

Kram /ZitaZoo

Du Jag Vi på Facebook

Gillar

Kommentarer