Om du inte hittar mig här titta in på ZitaZoo.Se

Kunde man inte bara få...

I samarbete med ZitaZoo.Se

OPS! ALLT I DETTA INLÄGG SYNS INTE DÅ MAN INTE KAN LÄNKA ELLER SKRIVA HTML HÄR... NI HITTAR ALLT I SIN HELHET PÅ ZITAZOO.SE

Om alla vågade säga nej, när man inte vill, klarar av det eller bara känner att detta är inte rätt för mig. Skulle inte livet bli mer enkelt då? Om tiden vore min alltid skulle inte livet bli enklare då?


Jag är hemma. Ja jag skrev det. Jag är hemma. Sen jag kom hit i början på augusti så har jag inte kunnat säga jag är hemma. För jag har inte kunnat ta till mig att detta är mitt hem. Jag har bara kunnat ta till mig att jag nog inte kommer få stanna här heller. Men ärligt detta är mitt hem. MITT. Barra mitt. Här bestämmer jag här säger jag ja och nej som jag känner.


Jag sa det igår. Jag sa om du inte vill prata så slutar vi. Allt detta när en största av mina 3 kom som sista i dom 30 min jag skall prata med dem på onsdagarna. Dom har 10 min var och mina tjejer var så glada och höll igång som alltid. Men i 2 veckor nu har den äldsta sagt -Jag är inte sur. Sen knappt pratat. Ledsen men min PTSD klarar inte av sådant. Så om det fortsätter måste jag ta bort det. Efteråt rann mina tårar hela kvällen. Jag kan tacka en fin rockers från UK för att jag höll mig uppe. Tack vara han så vart min kväll oki…


Till nästa sak i allt detta. Jag är så jävla trött på att vara anklagad för saker jag inte gjort. Jag står för all ärlighet i världen. Tex idag hade jag ett möte som jag egentligen behöver. Men jag klarar inte det just nu. Så jag sa det i ett brev i morse till den jag skulle möta.


För vet du om man ger ärlighet då kanske man får absolut det bästa bemötandet. Men alla ni som ger tysthet. Lär om det är er själv ni gör illa i långa loppet. Jag har ju den goda äran att vara aspergare och dessutom är jag skytt så jag är jävligt duktig på att om jag skiter i det då är det så. Så mig gör det inget för jag noterar bara att oki då vart jag sviken igen så då fortsätter jag göra det jag tror på så kanske vi möts med vägen där framme någonstans. Ja då får vi se vad som händer.

Men jag har bestämt mig för att må bäst och det krävs arbete. Så då gör jag det.

Här på Gotland saltar man inte och jag har lärt mig en viktig sak med det. Asfalt reagerar inte likadant när det saltas och inte saltas. När man kör samma rullstol ute och inne då är osaltad asfalt förjävlig rent ut sagt. Man drar in allt. Jag har än inte fått min nya dammsugare så jag får skrapa golven ”ofta”. Dagar jag är ute upp till 6 gånger efteråt. Det små mini smågrus man drar in fastnar i allt.

Önskar mig en rullstolskur och en inne rullstol. Men åtminstone rulle kurren kan man inte få längre eftersom det kom ett prejudikat här om året att det inte räknas som hjälpmedel längre. Jag undrar vem den dumma fan vad som såg till det. Men världen är inte till för funktionshindrade… Ja jag vet att vi inte heter så. Men det skiter jag i. Nopp nu måste det till lite positivitet i mitt liv…

Hur hittar jag dit då? Kan ju börja med att berätta att jag köpt mig en häftig sak. En svamp och frukttork. Fast jag skulle vilja kalla det en grönsaks och frukttork. För det är det jag skall torka. Om jag skall nå min vikt måste jag börja fixa rätt mat igen, nu när jag kan. Dock har 80 kg flugit av mig sista året så resterande för mina operationer, skall väl inte vara så svårt kan jag tro. Sen när alla rullstols bekymmer är fixade är det äntligen dags att börja på gymmet. Jag längtar. Finns det något så skönt som ett tidigt morgongym för sig själv.


Efter det skall jag sätta mig hos kropps målaren och äntligen få lite nya bilder på mig igen. Kan inte längta nog. Nej nu får det vara nog med dagens skriv.


Ses när vi se, hej!

Gillar

https://nouwcdn.com/v301/u/26/1336026/277/202206050847213437.jpg