Ont. Oärlighet. Därför rullstolen.

Om jag alla gånger dessa år hade talat om hur ont jag har så hade jag...

Förmodligen varit på en annan planet nu. Planeten neggo hade den nog hetat...

Det jag finner mest konstigt i den oärliga värld jag försöker ta mig ur är att när denne har ont då är det som den där reklamen där killen har förkylning och det är mest synd om honom i världen. Se här under

Jag måste igen hitta något som håller mina dagar uppe och igång.

Allt jag trodde fanns finns vet jag inte längre om det finns. Jag vet inte längre om jag är välkommen. Som aspergare så är planering jätte viktigt och avbokningar är det jobbigaste jag vet. Jag måste igen hitta något jag vet består.

Men hur kan jag det när jag om och om igen inte vet vilka som är ärliga och vilka som är oärliga. Vem kan jag lita på och vem skall jag inte lita på.

Just nu är min intuition inte där. Den skyltar med sin tomhet som en drake som bara flugit sin vägg och aldrig mer visar sig. Jag vet med mig själv att jag aldrig kommer vända ryggen till. Men hur vet jag att den andra sidan kommer att stanna och inte gå sin väg. Hur vet jag att det inte blir så som jag är livrädd för att du går?

Idag är det nerkrupen i sängen som gäller.

Min rygg har lagt av helt och kramperna avlöser varann. Jag är just nu inte bra i kroppen och det märks i allt. Det finns ju en anledning varför jag har rullstol tänkker jag här. Jag måste ta tag i bitarna och ta mig själv på allvar och göra det jag gör bäst lita på mig själv den mest pålitliga i min värld.

Jag kan inte skapa liv åt andra, det måste dom göra själv. Vill man inte prata med sina barn eller vara ärlig mot sin omgivning är det inget jag kan göra åt det. Jag kan bara göra det som jag kan och är driven för. Men just nu orkar jag inget mer än det. Jag är ledsen, genuint ledsen. Inte deppig eller så bara ledsen. Sorgen över 3 saker är så stor att jag saknar som jag sa intuition. Jag kan inte sortera och tårarna rinner till och från hela tiden. Jag går upp på morgonen för jag vill få finnas till för då blir jag glad det vet jag. Men känner jag att jag inte får det då orkar jag inte. Tålamodet jag är så kännd för finns inte just nu. Mer än detta åstakommer jag inte just nu. TYVÄRR.

Jag skrev 3 saker. 1 läs tidigare blogg inlägg ser ni den. 2 Saknar mina barn, det gör ont. 3 är ledsen att den jag älskat så länge inte är den jag trodde han var.

Med det sagt får det räcka för nu skall krypa ner under täcket och gömma mig.

Kram vart du än är. /ZitaZoo

Du Jag Vi på Facebook

Gillar

Kommentarer